Metalls svekavtal rekordvinster

Förklaringen bakom glädjebuden till aktieägarna är ökad utsugning av de anställda genom de senaste årens massavskedanden och lönenedpressning.

I sin årsredovisning 2009 konstaterar IF Metall att 45000 medlemmar förlorade jobbet det senaste verksamhetsåret, vilket motsvarar otroliga 15 procent av förbundets yrkesaktiva medlemmar.

”Rapporterna signalerar en ny högkonjunktur” är rubriken på lördagens ledare i Dagens industri. Ledarskribenten riktigt bubblar av förtjusning.

Först som sist ska sägas att för klassmedvetna arbetare finns det all anledning till skepsis inför kapitalistorganets eufori, läs gärna Bertil Kilners analys i artikeln Kapitalismen i en rävsax

Men samtidigt finns det anledning att uppmärksamma den snabba vinståterhämtning som DI:s ledare så träffande beskriver:

”Nytrimmade SKF och Atlas Copco rapporterar rörelsemarginaler för andra kvartalet som kan tävla med de bästa de någonsin tidigare har redovisat, drygt 14 respektive 20 procent. Räkna med att en rad andra svenska verkstadskoncerner visar liknande återhämtningsmönster.”

Den samlade produktionsvolymen i verkstadsindustrin är fortfarande mycket liten jämfört med före krisåret 2008. Scanias vd Leif Östling talar om att orderläget för närvarande är som vid en normal lågkonjunktur. Men vinsterna har ändå återhämtat sig. Esbjörn Lundevall, analyschef på SEB Aktiehandel, talar i Dagens industri 27 juli om rekordresultat.


”Vi befinner oss i en situation där vinsterna är tillbaka på 2007 års nivåer, men volymerna och börskurserna är väsentligt lägre. Jag tror inte alla har klart för sig att börsbolagens samlade vinster kommer att bli rekordstora i år.”

Mest remarkabel är kanske vändningen för AB Volvo.

Lastvagnstilverkaren vände en förlust på 6,9 miljarder kronor under andra kvartalet 2009 till en vinst för samma period i år på hela 4,8 miljarder kronor. samtidigt ökade orderingången på lastbilar med 82 procent under samma period.

Vd Leif Johannson spår att företaget inom ett halvår kan komma att nå samma vinstnivåer som före krisen. De stora avskedandena 2008 och 2009 framtvingar nu ny- och återanställning av 1000 personer, men företaget erbjuder bara osäkra visstidsanställningar.

Tidigare Ford-ägda Volvo PV rapporterar också ett kraftigt vinstlyft för andra kvartalet. Från en förlust förra året på 1,6 miljarder kronor till en vinst i år på 390 miljoner.

Avgående vd Stephen Odell spår att såväl volym som vinst ska öka rejält när den nya ägaren Geely öppnar dörren till den kinesiska marknaden. Också Volvo PV nyanställer. Här handlar det om 500 personer, givetvis med visstidsanställning.

Lastvagnstillverkaren Scania redovisar ett liknande vinstlyft, från en förlust på 150 miljoner andra kvartalet i fjol till en vinst i år på 1,5 miljarder kronor.

Verkstadsföretaget Sandvik vände en kvartalsförlust på 2 miljarder förra året till en lika stor vinst i år. Liknande mönster visar Autoliv som för samma period vände en förlust på 204 miljoner kronor till en vinst på 1,5 miljarder.

Vi avslutar denna lilla exempelsamling på industrins rekordvinster med SonyEricsson som efter sex kvartal i rad med förluster nu redovisar en nettovinst på 113 miljoner kronor.

Vinsten kommer trots att företaget sålde 3 miljoner färre mobiltelefoner under andra kvartalet 2010 jämfört med sammaperiod i fjol. Den grundläggande orsaken till vinstlyftet är att företaget avskedat 4000 anställda. Allt enligt det kapitalistiska mottot: Den enes död är den andres bröd.

En som borde svettas inför vinstrapporterna är IF Metalls ordförande Stefan Löfven. Det var Metall-facket som i vintras skrev lönesänkningsavtal i kombination med sänkt arbetstid och som fullföljde sveket med det usla tvåårsavtal som kom att bilda norm för hela arbetsmarknaden.
I år ger avtalen mindre än en procent i lönelyft, vilket med stigande inflation kommer att ge reallönesänkningar.

Men säg den sossepamp som erkänner sina misstag. I måndagens Svenska Dagbladet förklarar Löfven att ”vi kan inte vara missnöjda med att det går bra”.

Men samtidigt är han medveten om vad rekordvinsterna kan bära med sig:

– Skickar man nu allting till direktörerna och aktieägarna. ja då blir det tufft.

Fredsplikt råder till sista januari 2012. Metalls medlemmar är fastkletade i av förbundsledningen undertecknade lönesänkningsavtal. Som för att trösta medlemmarna luftar Löfven förhoppningen att det ”kan bli högre lönepåslag i de kommande lokala förhandlingarna än vad det centrala löneavtalet gav”.

Någon strejkkamp är inte möjlig inom lagens råmärken. För Löfven återstår att vädja till kapitalisterna att besinna sig och att låta ”vinsterna gå tillbaka till de anställda i form av investeringar, nyanställningar och utbildning”.

Sedan kostar han på sig dett litet hot om att annars kommer de magra lönepåslagen att studsa tillbaka på arbetsgivarna.
Hur, undrar vän av ordning. Men facksossen Löfven blir inte svaret skyldig.

– Man kan lugnt utgå från att kraven blir högre nästa gång.

Tro’et den som vill. Förutsättningen för ett sådant scenario i avtalsrörelsen 2012 torde vara att det blir just så tufft för Löfven som han själv befarar.

Att medlemmarna tar saken i egna händer och självständigt reser krav på en annan tingens ordning, att vinsterna ska gå till dem som arbetar.

LARS ROTHELIUS
Proletären nr 30, 2010